Under 1830-talet gjorde den svenska kvällstidningen Aftonbladet en raketkarriär då dess inflytande över journalistiken samtidigt retade upp både vår kung Karl XIV Johan och den kungligt finansierade pressen som självklart agerade propagandaapparatur för kungahuset samtidigt som den tillfredställde behoven hos den växande liberala strömningen bland både stadsbor och bönder. Just detta gjorde att Aftonbladet hade potential för att bli så stor och att chefredaktören och grundaren Lars Johan Hierta kunde anlita tidens skickligaste journalister. På senare år har dock Aftonbladet och annan kvällspress sjunkit i förtroende. På 1800-talet kom mest kritiken från den konservativa falangen i samhället som kallade den liberala pressens Aftonblad för “pöbeltidning” men idag tycks kritiken komma från alla håll och kanter om att kvällstidningarna står mer för skvaller än riktiga nyheter. Jag kan väl ta och hålla med, men samtidigt så kan man med en kort insikt i andra av dagens mer borgerliga tidningar också ifrågasättas för deras kvalité i journalistiken. Jag hittade en rolig artikel i Dagens nyheter med rubriken “Svenskar litar inte på mäklare”. Endast 5 procent av Sveriges befolkning säger sig lita på mäklare enligt skribentens källa, samtidigt så nämner hen lite kort i slutet att journalisterna bara har 4 procents förtroende av invånarna. Man kan ju undra varför förtroendet är så lågt, kanske för att journalister ibland vinklar nyheter lite konstigt och sätter helt fel rubriker, i detta fallet anser jag att fokuset skulle ha legat på journalisterna och inte mäklarna så ironiskt nog så säger hela artikeln i säg enligt mig varför vi inte litar på pressen.
Låt oss återgå till Aftonbladet vars inriktning nu har förändrats från liberal opposition till “obunden socialdemokratisk“. Det kanske känns välkomnande kan man tro med tanke på den borgerliga dominans vi har på den svenska dagspressen, men i Aftonbladets fall tror jag det hela bara handlar om en upputsad ledarsida och en fasad. Är inte Aftonbladets agenda av borgerlig prägel egentligen? Det kan man verkligen undra efter drevet mot den socialdemokratiska partiordföranden Håkan Juholt då det flesta journalister förvånansvärt nog glömde bort att granska fyra andra riksdagsledamöter som också hade fifflat med sina bostadsbidrag, en av dessa också partiledare för ett alliansparti, vem det är känner du som läser detta säkert inte till eftersom fokusen har legat så mycket på Juholt. Är detta kvalitativ granskande journalistik? Det är ju faktiskt inte bara sorgligt för den socialdemokratin att denna sedan länge starka opposition i svensk politik inte längre äger så många tidningar som arbetarrörelsen gjorde på 80-talet, men det är ju också sorgligt för demokratin i säg. Är Sverige på väg att bli en diktator likt Nordkorea är propagandan från radion i köket aldrig kan stängas av utan bara sänkas i volym?
I förra årets DN så var vinklingen så uppenbar att jag börjar att undra. I ett reportage utmålas vår finansminister Anders Borg i ett nästan messianskt tillstånd. Hans arbetsrum andas rokoko och journalisten liknar det som att invänta en audiens. De både journalisterna viskar till varandra under reportagets gång: “Visst får man en känsla av att han är lite för stor för Sverige?“. Jag får spykänslor under läsningen och undrar både vart granskande journalistik i Sverige är på väg och varför bara kvällspress som Aftonbladet får så mycket kritik. Den pinsamt låga journalistiken på DN fortsätter ju, än idag! Tidningen kastar ut sig helt klart konstigt och barnsligt vinklade artiklar som bland annat om hur James Bond skulle ha förstört kärnkraftens rykte och en förklaring om varför vi mår bra av alkohol. Allt detta utan granskande falkögon. Kanske det är så att olyckorna i Harrisburg, Tjernobyl och dammsugarincidenten här hemma i Ringhals, Sverige spelade in? När de i alkoholartikeln skriver om forskarnas lyriska tillstånd över att ha hittat “må bra”-kemikalier” som utlöses av alkohol så tycks det vara helt frånvarande med motargumenten som att 8 av 10 våldshandlingar på offentlig plats är alkoholrelaterade. Var är lyckan där? Precis lika frånvarande i botten av ett whiskey-glas som yrkesprofessionalismen är allt mer sällsynt i vår press. Ni får ursäkta den ack så skämtsamma bilden på en apa i detta inlägg som ska visa en jämförelse med redaktionen på en av våra dagstidningar. Den är väldigt kränkande och jag förstår det och säger förlåt till aporna. I motsats till släktingen homo sapiens journalisticus är ju schimpansen ett ganska intellektuellt djur.
Pingback: Kan vi lita på våra journalister? « Det är en bra dag idag!
Att kvällstidningar har blivit skvallertidningar tycker inte jag är så farligt. Något jag tycker är värre är att journalister idag inte ens kan riktig svenska, vilket är skandalöst! Har de tagit bort svenskan på journalistutbildningen? Det är ju trots allt deras jobb att skriva.
Jag håller inte med dig. När det ligger i tidningarnas intresse att bara sälja chockerande lösnummer har det gått från upplysning till propaganda. Vår vinklade media är ett problem, speciellt då många inte riktigt kan tänka kritiskt till källan. Stava kan de flesta.
Och ändå är vi så urbota dumma att vi köper tidningarna och läser det som står i dem!
Det är inte bara stavningen jag klagar på, utan även den grammatiska delen. När man inte ens kan formulera en korrekt mening, då är det illa enligt mig.
Okej, jag förstår, som sagt så oroas jag mer av motiven än stavningen. Jag har inte upplevt de stora stavnings- och grammatiska felen du pekar på. Att vi köper tidningar är väl inte så konstigt, när rubrikerna är chockerande och provocerande så lockas vi ju att veta mer, det är ju en del av vår mänskliga nyfikenhet.