Dock tror jag en sådan här skräckfylld framtidsvision om tekniken ligger långt bort, förhoppningsvis väldigt långt bort. Än så länge vill jag se tekniken som min vän och mitt sätt att slappna av. Just nu lyssnar jag för första gången på länge på Cara Sposa i tolkning av Andreas Scholl. Denna min favoritaria av Georg Friedrick Händel från hans opera Rinaldo. Hur skulle jag annars inte nå ett sådant enormt kulturutbud tack vare teknikens hjälp på Youtube och Spotiyf? Ne hur ni, det blir nog att så snabbt som möjligt skaffa sig en ny dator och åter njuta av de positiva sidorna av vår teknikfyllda värld, försöka hålla kvar på den positiva delar jag har upplevt under min IT-frånvaro och skriva mer här för lässugna på bloggen.

Den kanske idag mest hyllade tonsättaren från barocken, Johann Sebastian Bach var en av de som gjorde detta. I unga år fascinerades han för solokonserter för violin av italienaren Antonio Vivaldi. Han kom över en bunt noter av op. 7-samlingen, men att det stod Vivaldi på partituret hindrade ju inte honom från att arrangera flera av dessa konserter för orgelsolo och sätta sitt egen signatur på sin utgåva. Här är exempel, Vivaldis original här och Bachs kopia här. Bach har inte gjort annat än att byta tonart på Vivaldis original. Det hela gav den unge Bach tillfälle att breda sina musikaliska kunskaper och utvidga sitt egen tonspråk. Han skrev tillslut en helt egen konsert för solocembalo inspirerat av Vivaldi och andra neapolitanska tonsättares musik. Bach hade för sin tid en väldigt internationell syn och utan ett fritt flöde av inspiration så skulle ju Bach ha haft det ytterst svårt att skapa den helt episka och mångfacetterade musik som han faktiskt gjorde, den musik som får oss att häpna än idag.

Jag finner det därför ytterst konstigt att de på andra sidan Atlanten sitter och försöker få igenom informationsstrypande lagförslag genom representanthuset respektive senaten. Jag talar om SOPA (Stop Online Piracy Act) och PIPA (Protect IP Act) som skulle göra det möjligt för copyrightägare att stoppa vissa hemsidor och sajter som ägnar sig åt “stöld”. Det mest kontroversiella är att lagförslagen också innebär att man skulle tillåta nedsläckning av internetsidor som endast länkar till upphovsrättat material, alltså inte bara de sajter som har informationen så att säga utan även de som sprider vidare det i andra hand. Hur ska vi som enskilda individer kunna själva avgöra vilka Youtube-klipp eller vilka bilder som skyddas av copyright eller inte när vi lägger ut information och media eller länkar till det på vår Facebook och våra bloggar? Jag precis som många andra ser det som någon slags censur och något som faktiskt har en kontraproduktiv effekt i det här fallet. Bakom lagförslagen ställer sig Hollywood och stora musikföretag, de som äger rättigheterna, copyrighten och royalities till mycket av den media som cirkulerar runt på internet. Det är uppenbart för mig att det inte är kulturen som gynnas av lagförslagen utan de fina herrarna i de breda korridorerna på förlagskontoren, långt ifrån kulturskapandet. Konsekvenserna för denna ekonomiska vinst för herrarna på täppan blir en mindre spridning av den kultur som skapas och ett hot mot demokratin då vi får en åtstrypning av information vilket uppmuntrar till censur.

Ett fritt internet gynnas vi alla av, och visst kommer kulturarbetarna och de som har lagt möda och jobb bakom kultur fortfarande få sin lönecheck. Liknande hot har vi hört tidigare när radion kom, när kassettbandspelaren, när VHS kom och nu – när internet är här och utmålas ut som den stora skurken. Att följa efter dessa tomma hot bidrar inte till samhällsutveckling utan ett stannande. Ekonomiskt förfall kom inte innan, varför skulle det komma nu? Jag tror nog inte vi fria medborgare köper detta uppenbara lobbyarbete från mediaindustrin. Vi värnar internet, denna kanske viktigaste uppfinning för kulturfrämjande, informationsspridning och demokrati sedan Gutenberg uppfann tryckpressen. Nu har svensk media äntligen börjat vakna för detta efter Wikipedia stängde sin engelskspråkiga del i protest för hur dessa lagförslag skulle påverka deras verksamheten. När man så uppenbart ser hur något främjas av ett fritt internet så har många amerikanska senatorer blivit tveksamma till att stödja förslaget och det är väl tur det. I Wikipedias spår kom många andra internetkoncerner som exempelvis Google som gjorde sin logga helt svart i symbolik för censuren som fruktas göra intrång i vårt fria samhälle. Ja till och med bloggvärden WordPress som jag skriver på gjorde sin protest! Låt oss människor nu ta mediatjuren vid hornen och stå upp för vår frihet. Ta tag din medborgerliga borste och sopa bort SOPA och PIPA!

Media: 1,2,3,4,5,6

Reinfeldts utspel och lögner fortsätter. Han återkommer ständigt till att det inte finns en enad opposition i Sverige och att hans Allians för Sverige är den enda dugliga för att regera vårt land. För visso kan man säga att han har rätt. Den historiskt starka oppositionspartiet till statsministerns parti, Socialdemokraterna har nu svårt att nå ut med sin politik när de inte ens kan enas sinsemellan. Men är hans egna kollegor i Alliansen alltid så enade som han påstår? Se på den senaste uppmärksammade frågan angående tvångssteriliseringar av transpersoner. Jag tror nog själv att statsministern är rädd. Juholt kan nog ha svårt att resa sig som en Fenix ur askan och skaka liv i socialdemokratin igen men andra på den oppositionella sidan kan vara ett precis lika stort hot mot borgerlighetens ledningsduglighet som socialdemokratin har varit under nästan hela 1900-talet. Jag talar om Vänsterpartiet och Miljöpartiet som efter den nytillträdde Jonas Sjöstedt på partiledarposten i V nu tycks styra in sina höghastighetståg på samma gröna spår mot en mer klimatsmart framtid. Det är ytterst välkomnande tycker jag att fler tar till sig grönt tänkande i sin egen politik så därför välkomnar jag Jonas Sjöstedt vurmande för miljöfrågorna och förutspår en lysande framtid för Gustav Fridolin, Åsa Romson och Jonas Sjöstedt med stöd från en socialdemokrati vars framtida ledning vi än så länge får avvakta att uttala oss om.Kanske denna rödgröna kvartett verkligen skulle kunna utmana Reinfeldts och Co. i framtiden? Miljöpartiet ligger i de senaste mätningarna 14,6 procent av väljarstödet och Vänsterpartiet knackar sig uppåt likaså på 5,9 procent, en ökning med nästan 2 procent sedan valet! Miljöpartiet har ambition på att vara en mycket stark kraft i svensk politik och Sjöstedts ambitioner är precis lika höga som de grönas, han vill att sitt parti ska nå 10-15 procent. Socialdemokraterna kan man alltid räkna med, även om de är svaga nu. En verklig vinst för oppositionen vore ju om något av de mindre regeringspartierna som C och KD skulle falla ut, vilket kanske skulle vara mindre troligt. Just nu så ligger KD och svajar kring 4-procent-spärren men när valet närmar sig så tror jag att många allmänborgerliga kommer stödrösta på KD just för att hålla ihop den Allians som de vill ska styra Sverige. I min analys är det nästan mer troligt att Centerpartiet ramlar ur. Vad vill C nu för tiden? Hjärtefrågan miljö tycks helt gå förlorad till MP och C medan partiledaren Annie Lööf ger bort miljöministerposten till sin C-kollega Lena Ek. En partiledare som tar miljöfrågorna på allvar skulle väl inte vilja ha annat än en miljöministerpost?

Nej Annie Lööf och resten av hennes borgerliga kollegor tycks vara inne på fel spår. Framtiden är inte blå, inte ens nån blågrön sörja som Centerpartiet naivt skulle vilja propagera för, utan framtiden är grön! När MP och V håller miljöfrågorna högt på agendan kan klimatet återigen bli något som det snackas om. När oljan sinar och vi måste främja mer förnyelsebart, mer biobränsle till våra fordon och vårt framtida ekologiska jordbruk så är det inte blå politik som är svaret. När Reinfeldt ropar arbetslivet framför livsnjutandet gör han det utan verklighetsförankring. Produktiviteten är hög och effektiv samtidigt som människor sliter ut sig och vissa står utan för arbetsmarknaden. Hur kan man tala emot en arbetstidsförkortning när det ser ut så? Nej du statsministern, det må inte finnas en enad opposition precis som det inte finns en enad borgerlighet, men frukta icke! Snart reser sig oppositionen för en grön framtid vi alla behöver nu mer än någonsin, tro inget annat Fredrik Reinfeldt. Det är trots allt två år kvar till val.

Media: 1,2,3,4,5,6

Man skulle väl tro att mycket har förändrats idag, men efter fartyget Costa Concordia haveri utanför Italiens kust har frågan och jämförelsen med Titanics förlisning för nästan 100 år sedan duggat tätt. Paniken och den oreda under evakueringen av fartyget ska enligt vittnesuppgifter ha gått till ganska slarvigt, och många talar om att  kvinnor och barn fick tillträde till livbåtarna före männen, precis som den ödestigna natten ombord Titanic på Nordatlanten för 100 år sedan! Den välkända debattören Pär Ström med stort vurmande för mansfrågor i ett jämställdhetsperspektiv skriver om det hela på Newsmill och jag förvånas över vad jag läser. Oftast så håller jag inte med i hans värderingar men denna gången så tycker jag han är ganska vettig. Möjligtvis att jag resonerar lite annorlunda, han kallar sig jämställdist och jag feminist. Att jag inte ser något generellt mansförtryck utan istället ett generellt kvinnoförtryck. Han tar upp den föråldrade synen på könen, mannen som måste agera machohjälte och stå åt sidan för den svaga kvinnans rätt att sätta sig i en livbåt. Det finns ju dock andra saker som värdesätter våra överlevnadschanser än vad vi har i byxan och jag är precis som Pär Ström, nog rätt att både en man och en kvinna med likvärdig simförmåga har det både väldigt svårt att klara sig i livet i kallt vatten mitt i en mörk natt. I detta fallet tycker både jag och Pär Ström att det är naturligt att undsätta barn med större omsorg och prioritet, det är ju trots allt större risk att en femåring inte har klarat sitt simborgarmärke än en vuxen individ.

Vi må hålla med om mycket just i denna fråga, men inte allt. Ström argumenterar för lägre biljettpris för en man eftersom att han har lägre överlevnadschans än en kvinna. Jag själv som man skulle inte kunna känna mig mer lockad att åka på kryssning om jag betalar ett lägre biljettpris i fall att jag går med på att dö ifall fartyget går under och stråkkvartetten spelar sin sista psalm. Dock tror jag att han säger detta med en nypa salt, han yrkar ju trots allt på ett bättre alternativ – internationell jämställdhet på fartyg. Här är det ju uppenbart och viktigt att poängtera att alla vinner på större jämlikhet i samhället. Alla män är ju inte en där stereotypa tuffa killen som klarar allt och alla kvinnor är ju inte den där tillbakadragna och blyga kvinnan som är jag tror är normen idag. Jag tror det dock finns andra saker att fråga sig också efter att man kritiserar händelseförloppet under denna fartygsolycka i Italien. Varför har så lite skett på hundra år? Hade inte Costa Concordia alla livbåtar hon skulle ha och om inte varför beordrades männen gå undan? Vi borde ju ha lärt oss mycket på en sådan lång tid och faktiskt kunna inse att människan inte kan åka över havet hur som helst. 1912 så ignorerade kaptenen Edward John Smith flera varningar från andra fartyg om stora isberg, men han beodrade ändå inte några säkerhetsåtgärder annat än vakter i mastkorgen. Titanic åkte med sin maxhastighet mot isberget den natten och kaptenens naivitet kan läsas i hans uttalanden innan han själv blev en av förlisningens offer: “When anyone asks me how I can best describe my 40 years at sea, I merely say ‘uneventful’. I have never been in an accident of any sort worth speaking about. I cannot imagine any condition which would cause a ship to founder. Modern ship building has gone beyond that.”.

Det har spekulerats i press om att kaptenen på Costa Concordia har haft en liknande överdådig tro på sitt fartygs förmåga, dock kanske inte lika extrem. Precis som det har spekulerat i huruvida man försökte slå ett hastighetsrekord på Titanic verkar nu självgodheten ha slagit rot hos oss än idag. Kaptenen 2012 ville tydligen vissa ön sitt fartyg när han så behändigt styrde så farligt nära kusten. Återigen den mänskliga skrytsamheten lika närvarande då som nu. “Kolla in vårt stora skepp!“. Vi människor tycks aldrig lära oss då vi är så giriga. 1628 förliste Gustav II Adolf regalskepp Wasa då hon var felkonstruerad. Kungen hade beordrat på tok för många däck och kanoner för ett sådant smalt skrov och ingen vågade ju ifrågasätta en allsmäktig despot. Kungen som ville se sig som ett nordiskt lejon i kamp mot katolikerna nere i Polen fick nu ironiskt nog erkänna den första av katolikernas sju dödssynder – högmod. Detta måste pratas mer om! Det är dags för oss människor att visa lite underkastelse för oss vår egen förmåga, oss andra och lite respekt för vår omgivning. Sen så tycker jag Pär Ström borde sätta sig in i statistiken kring Titanics förlisning på några andra plan. 69% av de välbärgade förstaklassmännen dog medan 86% av tredjeklassmännen dog. 40% av kvinnorna i första klass dog medan 86% av kvinnorna i tredje klass dog. En rik man kunde lätt köpa sig en plats på en livbåt, medan en arbetare nere i trånga korridorer hölls instängd bakom grindar. En dam med tjusig minkpäls sågs nog högre än pigan från Mora. Än idag finns nog ett klassperspektiv man skulle kunna titta närmare på likaså. Det finns andra perspektiv att se på jämställdhet Pär Ström än bara man-kvinna/kvinna-man. I min queerfeministiska analys ser jag fler förtryck än det patriarkala och hela den feministiska rörelsen vill ju generellt sätt bryta förtryck, inte skapa ett annat. Extremister finns självklart på både sidor, men att döma ut en ideologi som feminismen helt för den punkten tycker jag är fel. Nu borde vi istället lämna sandlådan och blicka framåt, både när det gäller jämställdhet och när det gäller det mänskliga sinnet och vårt ständiga behov att visa våra bedrifter på ett ytterst fåfängt sätt. Kapten Smith styrde rätt mot ett isberg och Cosa Corcordia gick på grund. Mycket har förändrats där i mellan men en sak står oförändrad – vår fåfänga. Om vi människor inte kan sluta skryta och börja visa lite ödmjukhet så kommer vi dra oss ner i fördärvet!

Media, 1,2,3,4,5,6,7

Ganska irrelevant tycker jag, kan man inte bara lyssna på musiken och fokusera på det istället? Om man nu inte vill sätta sig in i debatten om Romans arv till den musikaliska eftervärlden och betydelse för det svenska kulturlivet var något att ha så kan man alla fall lyssna på den musik de spelar medan forskarna pratar om Romans liv och musik. För de som nu vill sätta in sig i Romans betydelse för svensk musik så skulle jag vilja säga detta: Han tog utländska musikaliska influenser till ett land i Europas musikaliska bakgård och höll Sveriges första offentliga konserter utanför hovet. En fantastisk insats. Han är också den första tonsättare i Sverige som skriver för horn, vilket han gör i Händels anda i hans mest kända bröllopssvit Drottningholmsmusiken tillägnat kronprinsparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Skam på de som i denna dokumentär underskattar Johan Helmich, ja fy sjutton det finns ju till och med de som jämför den svängiga Drottningholmsmusiken med simpel hissmusik. Du får väl ta och lyssna och bedöma själv och reflektera lite över saken nästa gång du åker en längre upp i en skyskrapa, men nog skulle det förgylla det offentliga välbehaget med lite barockmusik i en hiss!

De vita liljorna, en mexikansk symbol för just kvinnlighet präglar Diegos del av utställningen, men också andra blommor som en vacker målning med solrosor som jag fastnade speciellt för. Under skenet av solrosornas enorma blad ser man också två lekande barn, en spegling av det som Riveras kanske är mest känd för – stora väggmålningar inspirerade av de renässansfresker han hade sett under sina resor till Europa som han beställdes att göra till den nya socialistregimen i Mexiko efter revolutionen i början av 1900-talet. Under solrosornas sken så kanske vi ser det som revolutionen speglar, de optimistiska skinande solrosorna som hänger över framtidens socialistiska hopp – barnen och ungdomen.

I Frida Kahlos del av utställningen ser vi också en bild av kvinnlighet, men en helt annan sådan. Kahlo är mycket mer personlig och mer utblottande i sitt konstnärskap. Vi ser kanske inte riktigt den optimismen i hennes måleri som i Diegos verk. Hennes konst präglas av hennes tumulta liv efter en bussolycka som gjorde henne sängliggande under en lång period, gav henne kroniska smärtor livet ut och problem med att få barn. Nästan alla av Fridas målningar är just självporträtt av något slag då hon bara hade sitt eget ansikte som modell med hjälp av en spegel i taket under tiden hon var sängliggande efter sin olycka. Porträtten som är mycket djupa speglar hennes barnlöshet, smärta och hennes vilda relation med Diego som hon var gift med. I hennes självporträtt i brudklänning förstår vi vilken central roll hennes make hade i hennes liv då hon målar en miniatyr av Diego i hennes panna, eller ser vi snarare den önskan hos Frida som hon ville att hennes make skulle vara för henne? Närvarande. De båda var ju trots allt ganska olika och solitära individer, nästan som vilda motpoler mot varandra som dessutom levde med andra partners under vissa perioder.

Hos Kahlo ser vi också en stor stolthet och kulturell styrka. Hon tycks lyfta fram vissa drag hos sig själv och göra de ännu mer tydliga jämfört med fotografier av henne. Då tänker jag inte bara på hennes karaktäristiska ögonbryn utan också hennes hy som hon tycks göra mörkare på hennes tavlor och hennes traditionsenliga klädsel. Det omtalade konstnärsparet ger både olika bilder av sitt hemland vilket jag tycker är spännande. Under deras levnad var det endast Diego som såg sin partners styrka men idag har Fridas konstnärskap och sorgliga livsöde fascinerat många och hon ses i dag som en slags feministisk och kvinnlig ikon av många. Jag har själv besökt denna utställning och vill nu i denna sista veckas slutspurt uppmana dig att göra detsamma. Vissa har tyckt att det har varit lite få målningar, men de som är representerade på denna utställning är verkligen intressanta och visar något helt nytt för de som redan är insatta i dessa båda mexikanares konstnärsstil och är även intressant för de som inte vet något om de båda sedan innan, jag själv visste väl relativt lite om speciellt Diego sen innan. Starka färger, starka intryck och starka levnadsöden för en hundralapp, vad har du att missa?

Media: 1,2,3,4

Låt oss återgå till Aftonbladet vars inriktning nu har förändrats från liberal opposition till “obunden socialdemokratisk“. Det kanske känns välkomnande kan man tro med tanke på den borgerliga dominans vi har på den svenska dagspressen, men i Aftonbladets fall tror jag det hela bara handlar om en upputsad ledarsida och en fasad. Är inte Aftonbladets agenda av borgerlig prägel egentligen? Det kan man verkligen undra efter drevet mot den socialdemokratiska partiordföranden Håkan Juholt då det flesta journalister förvånansvärt nog glömde bort att granska fyra andra riksdagsledamöter som också hade fifflat med sina bostadsbidrag, en av dessa också partiledare för ett alliansparti, vem det är känner du som läser detta säkert inte till eftersom fokusen har legat så mycket på Juholt. Är detta kvalitativ granskande journalistik? Det är ju faktiskt inte bara sorgligt för den socialdemokratin att denna sedan länge starka opposition i svensk politik inte längre äger så många tidningar som arbetarrörelsen gjorde på 80-talet, men det är ju också sorgligt för demokratin i säg. Är Sverige på väg att bli en diktator likt Nordkorea är propagandan från radion i köket aldrig kan stängas av utan bara sänkas i volym?

I förra årets DN så var vinklingen så uppenbar att jag börjar att undra. I ett reportage utmålas vår finansminister Anders Borg i ett nästan messianskt tillstånd. Hans arbetsrum andas rokoko och journalisten liknar det som att invänta en audiens. De både journalisterna viskar till varandra under reportagets gång: “Visst får man en känsla av att han är lite för stor för Sverige?“. Jag får spykänslor under läsningen och undrar både vart granskande journalistik i Sverige är på väg och varför bara kvällspress som Aftonbladet får så mycket kritik. Den pinsamt låga journalistiken på DN fortsätter ju, än idag! Tidningen kastar ut sig helt klart konstigt och barnsligt vinklade artiklar som bland annat om hur James Bond skulle ha förstört kärnkraftens rykte och en förklaring om varför vi mår bra av alkohol. Allt detta utan granskande falkögon. Kanske det är så att olyckorna i Harrisburg, Tjernobyl och dammsugarincidenten här hemma i Ringhals, Sverige spelade in? När de i alkoholartikeln skriver om forskarnas lyriska tillstånd över att ha hittat “må bra”-kemikalier” som utlöses av alkohol så tycks det vara helt frånvarande med motargumenten som att 8 av 10 våldshandlingar på offentlig plats är alkoholrelaterade. Var är lyckan där? Precis lika frånvarande i botten av ett whiskey-glas som yrkesprofessionalismen är allt mer sällsynt i vår press. Ni får ursäkta den ack så skämtsamma bilden på en apa i detta inlägg som ska visa en jämförelse med redaktionen på en av våra dagstidningar. Den är väldigt kränkande och jag förstår det och säger förlåt till aporna. I motsats till släktingen homo sapiens journalisticus är ju schimpansen ett ganska intellektuellt djur.

Media: 1,2,3,4,5,6

Trots sin säregna kroppsform och ringa längd så gjorde Thomas Quasthoff något så djärvt och modigt som att ställa sig på en scen och sjunga, något som jag själv jag inte vet om jag skulle våga om jag stack ut så mycket från den norm som samhället sätter på hur en människa ska se ut. Som ödmjuk amatörmusiker själv som på ett någorlunda sätt får acceptans utseendemässigt från omvärlden så vet även jag hur naket och påfrestande det är att vara på en scen. Här är den största källa av beundran till hans musikalitet till sidan av den fantastiska rösten. Själv blev jag väldigt förvånad när jag för första gången bekantade mig med hans inspelningar på Spotify, när jag lyssnade på en av hans tolkningar som denna Schuberttolkning så såg jag ju inget annat än hans ansikte på plattan, när man senare söker sig vidare till Youtube och får se hur Quasthoff ser ut från nacken och neråt blev man ju självklart förvånad. Hur kan en sådan liten man skapa ett sådan varm och bastant barytonklang? Jag är nog inte den enda som chockas över Thomas Quasthoffs yrkesval, i sin självbiografi “The Voice” talar han mycket om sin kamp mot fördomar och andra begränsningar han har fått i sitt liv som neurosodynskadad. Han blev bl.a. tvungen att studera sång privat istället för att ansöka till ett musikhögskola då det krävs att en sökar till sånglinjen även ska kunna spela piano, något som självklart är i princip omöjligt för någon med starkt förkortade och förminskade lemmar. Då kan man ju undra varför det ska betydde så mycket, det är ju lungor och torsot som resonanskropp som borde räknas?

Efter år av juridikstudier och arbete som radiopratare fick han äntligen ett genombrott i sången då han 1988 vann musiktävling i München och fick prisande lovord från en väletablerade sångaren Dietrich Fischer-Dieskau som än idag många räknar som en av världens bästa sångare genom tiderna. Sedan dess tycks världen inte kunna undgå att förälska sig i denna sångare och visst håller jag med. Han är mest känd som tolkare av tyska lieder av tonsättare som Schubert och Brahms och det kanske är förståeligt. Även om Quasthoff har gjort en del operor som exemeplvis hans debut i Beethovens enda opera Fidelio så har väl den konservativa operapubliken generellt sätt svårt att se sig den ståtliga Figaro eller den förföriska Don Giovanni som någon annan än en lång bastant karl och castingen har säkerligen fungerat därefter. Quasthoff gör dock mer än lieder utan allt från kantater av Bach till modern musik som pop, rock och jazzimprovisationer. Han är verkligen bred, kanske hans speciella liv har präglat honom på detta öppna sätt till olika musikgenrer. Kanske Quasthoffs mångfacetterade musicerande har lett till hans slutgiltiga tillbakadragande från scenen. Vi människor har ju alla begränsningar, oavsett hur kort eller lång man är. Det kan vara mycket troligt, han säger sig lägga ner p.g.a. hälsoskäl och för att han inte längre kan prestera på samma sätt som för, men han kommer ändå att fortsätta undervisa på samma sätt med sina masterclasses och det kan vi tacka för. När en stjärna slocknar på sånghimlen så dör den aldrig, den slutar aldrig att skina och inspirera oss. Den lever vidare med sina inspelningar och dess stjärnstoft ger liv till nya generationer av sångstjärnor. Nu är det vara att luta sig tillbaka och lyssna av en vacker stjärnklar operanatt! Må den vara länge.

Media: 1,2,3,4

I kontrast till Cervantes så frågar vi oss idag om dataspel leder till våldsamt beteende och jag är nog tveksam. Det har funnits våld på den här planeten så länge det har funnits liv, någon bakomliggande orsak i datorspel har jag nog svårt att se. Varför pratar ingen om att förbjuda alkoholen som ligger bakom så mycket våld i vårt samhälle? Om vi verkligen vill skulle vilja minska ner våld i samhället så skulle vi ju hellre förbjuda alkohol än förbjuda dessa spelen, även om jag personligen anser att alkoholförbud skulle ha en kontraproduktiv effekt så som den hade i Förenta staterna på 20-talet, men jag tycker fortfarande det är fascinerande att ingen tycks i detta fallet vilja titta på det alkoholrelaterad våldet som faktiskt utgör en övervägande majoritet av allt våld medan jag knappast aldrig hör om något dataspelsrelaterat våld som tycks få alla att utbrista i hysteri, nu senaste när det kom fram att terroristen Anders Behring Breivik hade spelat brutala datorspel som exempelvis Counterstrike och World of Warcraft.

I Norge togs Breviks favoritdatorspel  bort från hyllorna av respekt, men kunde lika väl vända på det och säga att alla andra 13 miljoner människor ungefär som spelar World of Warcraft blev precis lika stämplade som massmördare som Utöya-terroristen. Här kan vi nu se att det finns så många andra prediktorer för våld så som den redan nämnda alkoholen som de i våra gener och vår miljö så som familjeförhållanden, personlighet, umgänge och så vidare. Dessa saker är snarare predikatorer för våra handlingar och påverkan utifrån från exempelvis datorspel och populärkultur i allmänhet är snarare utlösare i våld hos de som redan har indikatorer för att vara våldsbenägna. Jag tror nog själv att allt kan brukas med måtta, det gäller allt från riddarromaner och datorspel. All kultur påverkar ju oss! Don Quijote och Breivik var nog allt extrema fall av fanatiker som tog denna påverkan till en annan nivå. Själv kommer jag fortsätta att läsa min Stephen King och min Edgar Allan Poe då jag inte har någon rädsla för att bli lika demoniska som många av dessa författares huvudpersoner och intriger.

Media: 1,2,3

2010 var dock vintermånaderna dock de kallaste jag har upplevt på länge. Jag kom ihåg att det redan kom snö i november kort innan min födelsedag. Senaste det var snö på min födelsedag var när jag var riktigt liten och farfar kunde inte komma på mitt kalas för att hans uppfart var helt igensnöad och han kunde inte få ut bilen ur garaget. Mitt i en sådan vinter är de väl få som tänker på vår livsstils negativa konsekvenser på vår jord. Global uppvärmning? En rätt frånvarande tanke under extrema vintrar, men nu så kanske det är dags att ta sig en frågeställare. Det är ganska allmänt att fokusera på just jordens uppvärmning på grund av de fossila bränslen vi släpper ut i atmosfären. Det finns dock en annan aspekt man ofta glömmer som just nu är av högsta prioritet, ändå är den frågan inte lyft tillräckligt på agendan. Jag talar om den punkt där oljeproduktionen när sin absoluta topp, det som man ofta kallar peak oil. Man brukar ofta i den här debatten säga att oljan kommer att ta slut, det kommer det dock aldrig göra, men denna topp innebär fortfarande stora problem då oljan kommer sina så kraftigt att pumpningen av den kommer bli allt mindre lönsamt vilket i sin tur leder till dyrare olja och bensin. Forskare spekulerar för fullt när denna topp kommer att komma och det är svårt att nå någon generell konsensus, men de flesta forskare tror ändå att peak oil kommer att inträffa mellan 2015-2020. Vi är alltså snart där och det är hög tid att agera.

Det kanske inte känns så jättebetungande att oljeresurserna sinar, men när man tänker efter så är det så mycket i ens dagliga liv som direkt eller indirekt idag behöver olja för att fungera. Världen runt så är 35 procent av vår energiförsörjning beroende av olja, sedan har vi transporterna. Dagens bilflotta består ungefär av 94 procents oljeberoende fordon och denna höga siffra innebär ju stora problem för framtidens kommunikationer och infrastruktur. Hur ska vi ta oss till jobbet när bilen får stå still i garaget? Sedan kan man ju undra hur man ska mätta sin hunger när majoriteten av vårt jordbruk är starkt oljeberoende både p.g.a. oljeslukande traktorer på åkrarna, transporten av maten samt framställningen av konstgödsel. Problematiken med oljan innebär en dominoeffekt; högre oljepriser leder till högre matpriser. Med takt som oljan sinar ökar också girigheten efter den. Alla är vi beroende, och när man är beroende av något som håller på att minska i utbud så tar man gärna till allt mer extrema åtgärder för att tillgodo se sig med dessa resurser, som en alkoholist som desperat suger ut de sista dropparna tappat vin ur heltäckningsmattan. Olja är ofta en central del av många väpnade konflikter världen runt. Saddams krig i Kuwait hade sin bakomliggande i orsak i irakisk misstänksamhet om huruvida Kuwait borrade efter olja på Iraks territorium. Det senare Irakkriget tycktes den ursprungliga anledningen till invasion från amerikansk sida varit att säkra ev. massförstörelsevapen som USA aldrig hittade, istället fann man stora oljefält och potential för amerikanska företag att bygga upp ett land helt raserat av krig och förstörelse.

För att komma från alla dessa nämna hemskheter krävs det nu politisk handling. Vi kan minska vårt oljeberoende om vi bara vill, precis som alkoholisten försöker med på sina AA-möten. Vi har redan erkänt vårt oljeberoende, nu är det dags att hitta något annat. Vi borde satsa på mer kollektiva lösningar när det gäller våra transportsystem. Att åka vår för en i samma bensinslukande bil nedför breda motorvägar tillhör historien. Biogas är idag det bästa miljövänliga alternativ till oljan som borde främjas speciellt med politiska styrmedel. Vår mat måste framställas närmare oss och på ekologiska gårdar. Istället för konstgödsel borde bönderna använda hederligt gammalt koskit helt enkelt. Utformningen av vårt samhälle idag har helt och hållet utgått från långa bilresor här måste vi tänka om. Sverige måste decentraliseras. Långa resor till avlägsna köpcentrum är något mycket opraktiskt i framtiden. Vi borde ha fler och mindre butiker närmare oss där vi bor så vi kan resa på ett bekvämare sätt och på ett hållbarare sätt, till exempel med god kollektivtrafik och bra cykelbanor.

Som du nu kanske förstår så är vi alla beroende av olja mer än vad vi vill tro, men som tröst så vet du nu även också att det finns en väg bort från det. När vi blir mindre oljeberoende blir vi mindre sårbara, precis som alkoholisten blir mindre utsatt i sitt missbruk. Vi oljeholister är de som drabbas värst när peak oil kommer samtidigt som våra langare i oljetäta delar av världen fröjdas i vår framtida panik med stigande oljeprisar. Därför behöver vi förnyelsebart. Bana väg för framtiden och blicka framåt!