Jag har bott i snart ett halvår i en av Sveriges minsta kommuner, både till yta och till invånarantal mitt i hjärtat av centrala Värmland. Man kan helt klart säga att livet på Geijerskolan i Munkfors kommun är mycket annorlunda det livet i den ganska stora orten Mölndal strax söder om storstaden Göteborg. När jag bodde där så tyckte jag ju att Mölndal var en liten kommun på sina dryga 60 000 invånare, i denna kommunen bor det 3000. Dock så tycker jag inte att jag saknar livet i Göteborg och dess kranskommuner särskilt mycket. Jag trivs bra här på landet, någon gång då och då kan man åka in till Karlstad om man känner för att njuta av lite storstadspuls och om man känner hemlängtan till Göteborg kan man blicka ut över Klarälvens utlopp och låtsas att det är Göteborgs kanaler man blickar ut över. Då jag har förälskat mig så mycket i livet i de värmländska skogarna så är det inte särskilt konstigt att jag oroas över den utvecklingen som inte bara Munkfors-Ransäter har, utan även andra mindre orter runt om i Sverige. Generellt sett så pågår det en utflyttning, främst av unga människor, från landsbygden vilket lämnar stora problem till de som blir kvar. Vem skapar arbetstillfällena och varifrån kan man ta in skatt som ska sätta de yngsta i skolan och ge de äldre en värdig omsorg när de i arbetsför ålder flyttar till större kommuner? Jag och mina partikamrater i Miljöpartiet ses ofta som ett parti som bara ser staden och blundar för landsbygden. Här vill jag visa hur jag som miljöpartist ser landsbygdens potential.
Det är ju uppenbart att det inte är alltid har varit dessa problem på landsbygden, jag starks i mitt missnöje när jag promenerar runt på orten. Om man kikar närmare in i skogarna ser man spår på vad Munkfors-Ransäter har varit en gång i mitten av förra århundradet. Man ser rester av det som en gång var en blomstrande och pulserande ort, men det som återstår är bara rester, övergivna hus där skogen har tagit över, fina cyklar som har lämnats att rosta och en Folkets park där dansgolv ersatts med granskog. Det är lätt att bli överväldigad av oro, men dock känner jag att vändningen kommer. Vi människor har på sistone allt mer öppnat ögonen för klimatproblemen som står vid vår tröskel och för att eliminera dessa problem måste vi inse att städerna inte kan göra det själva. När samhället förändras så måste vi lämna bakom mycket det som har gjort oss så framgångsrika idag. Vi måste decentralisera Sverige och bygga mer lokala samhällen. Då landsbygden förser oss med mat är detta en viktig del i omställningen. I framtiden är det är den lokalt förankrade, säsongsbaserade maten som måste prioriteras framför utländsk mat. Vi måste lära oss att betala lite extra för vår mat och sluta stirra blint på prislappen. Svensk mat med ett litet högre pris innebär högre inkomster för den svenska bonden och större kvalité på tallriken vilket gör oss mer mätta och belåtna. Den närodlade maten kan innebära ett kvalitetslyft inte bara för individen själv utan också för kommunens offentliga verksamhet så som skolor och äldreomsorg. Det lokala måste prioriteras i kommunens upphandlingar.
Vi har också på senare tid fått mer teknik som kan göra gott för hela Sverige. Vi kan vända trenden med miljöfarlig olja, importerad från korrupta stater som ger stora utsläpp genom att tillverka vårt egna biobränsle på landsbygden. Här är en bensinskatt nödvändig för att främja de lokala och miljövänliga drivmedlen. Vi kan underlätta för folk att arbeta på distans genom att bygga ut vårt IT-nät så att folk som kan och vill arbeta hemma i högre grad kan stanna kvar på en mindre ort. Med samma IT-satsningar kan ungdomar som önskar bo kvar på landsbygden läsa kurser på distans istället för att centraliseras in i städernas högskolor. Landsbygden har också enorm potential i att växa med förnyelsebara drivmedel så som sol och vind. Tänk vad mycket vi kan göra för att både få en mer hållbar värld samtidigt som vi får en stark landsbygd vilket är nödvändigt för livet i hela Sverige, även i staden. Våra politiska motståndare kan inte fortsätta blunda för det faktum att det faktiskt är så i dagens Sverige att folk lämnar bygder som de älskar. Jag vill inte att det ska vara så, jag vill ha en förändring. Jag är övertygad att med Miljöpartiets politik så kan landsbygden blomstra igen.
bachbloggen 