Nu var det verkligen ett tag sen jag skrev, men nu är jag här igen! Hur har tiden varit i min frånvaro? För mig har avsaknaden av dator varit rätt plågsam, men nu när jag har fått en iPad så kan jag äntligen förkovra mig i interners enorma musikutbud igen! Nu senast satt jag och kolla på en uppsättning av Mozarts Le nozze di Figaro men i söndags hade jag desto mer roligt när jag och ett gäng goda vänner såg Göteborgsoperans uppsättning av Mozarts sångspel Die Zauberflöte. Nog passade det att översätta detta verk till svenska, det är ju minsann en liten ”pöbelopera” på tyska för den breda massan i Wiens förorter, om Mozart hade skrivit den i dagens Sverige så hade han säkerligen valt ett libretto på svenska och kanske varit mer radikal och valt en mindre scen i Angered eller Täby. Dock är jag inte helt såld på den översättning gjord av Richard Bergquist. Det är väl knappast än översättning, snarare en bearbetning eller en vulgär massaker av librettot. Han har valt att bre på den sexism som ligger under ytan i handlingen i Trollflöjten, precis som i många andra Mozartoperor – och han brer på ordentligt. Det är inte få repliker som inte antyder till något sexuellt på något sätt.
Desto konstigare är det att Bergquist väljer att behålla det kvinnofientliga och rasismen som genomsyrar Schikaneders tyska original lika mycket som denna översättning. Om man nu väljer att försöka få handlingen relevant till 2012 med ord som ”hora” och ” bytesrätt” så kanske man skulle kunna ge det hela en viss feministisk vinkling? Genom att titta på historien lär vi oss väl snarare att de eviga och tidlösa vinner över det dagsaktuella och trendiga. Har Berquist inte förstått detta? Han kunde väl alla fall valt att stryka demoniserandet av den svarta moriska slaven Monostatos som borde få Afrosvenskarnas riksförbund att skrika högre än när kulturministern skar i en tårta i form en nidbild av en svart kvinna. Göteborgsoperans har ju varit i blåsväder förut. När en kritiker från Expressen belysde den fruktansvärda sexism som finns i operavärlden med husets uppsättning av Lady Macbeth som exempel fick hon genast gensvar från den manliga operaeliten på sociala medier som tyckte att hon behövde ett rejält kylskåpsknull. Ett sorgligt exempel över problemen i dagens opera: ett patriarkat och allt för många oinspirerade uppsättningar fyllda av onödiga sexuella anspelningar.
Dock finns det bra saker med dagens opera, liksom denna uppsättning av Trollflöjten. Sångensemblen håller fruktansvärt bra kvalité! Röster som berörde särskilt var Michael Schmidberger (Sarastro), Mathias Zachariassen (Tamino) och sist men inte minst Nattens drottning själv, operans prima donna: Karolina Andersson. En av operarepetoarens mest krävande roller är svåra att prisa med ord, men fy fanken va bra! Den som berörde mest var nog operans clown och komiska bifigur, jag talar självklart om Markus Schwartz i rollen som Papageno. Till rytmerna av Göteborgsoperans orkester under kompetent ledning av Henrik Schaefer så riktigt glänste Schwartz på scen. För er som känner er sugna på att se denna operauppsättning måste jag tyvärr göra besviken, sista föreställningen var ju i söndags, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Kanske denna ljuvliga lilla folkliga opera kommer tillbaka till Göteborgsoperan i framtiden, under något mer smakliga former får vi hoppas.
bachbloggen 