Recension av Tröllflöjten (2012) på Göteborgsoperan (2012-06-10)

Nu var det verkligen ett tag sen jag skrev, men nu är jag här igen! Hur har tiden varit i min frånvaro? För mig har avsaknaden av dator varit rätt plågsam, men nu när jag har fått en iPad så kan jag äntligen förkovra mig i interners enorma musikutbud igen! Nu senast satt jag och kolla på en uppsättning av Mozarts Le nozze di Figaro men i söndags hade jag desto mer roligt när jag och ett gäng goda vänner såg Göteborgsoperans uppsättning av Mozarts sångspel Die Zauberflöte. Nog passade det att översätta detta verk till svenska, det är ju minsann en liten ”pöbelopera” på tyska för den breda massan i Wiens förorter, om Mozart hade skrivit den i dagens Sverige så hade han säkerligen valt ett libretto på svenska och kanske varit mer radikal och valt en mindre scen i Angered eller Täby. Dock är jag inte helt såld på den översättning gjord av Richard Bergquist. Det är väl knappast än översättning, snarare en bearbetning eller en vulgär massaker av librettot. Han har valt att bre på den sexism som ligger under ytan i handlingen i Trollflöjten, precis som i många andra Mozartoperor – och han brer på ordentligt. Det är inte få repliker som inte antyder till något sexuellt på något sätt.

Desto konstigare är det att Bergquist väljer att behålla det kvinnofientliga och rasismen som genomsyrar Schikaneders tyska original lika mycket som denna översättning. Om man nu väljer att försöka få handlingen relevant till 2012 med ord som ”hora” och ” bytesrätt” så kanske man skulle kunna ge det hela en viss feministisk vinkling? Genom att titta på historien lär vi oss väl snarare att de eviga och tidlösa vinner över det dagsaktuella och trendiga. Har Berquist inte förstått detta? Han kunde väl alla fall valt att stryka demoniserandet av den svarta moriska slaven Monostatos som borde få Afrosvenskarnas riksförbund att skrika högre än när kulturministern skar i en tårta i form en nidbild av en svart kvinna. Göteborgsoperans har ju varit i blåsväder förut. När en kritiker från Expressen belysde den fruktansvärda sexism som finns i operavärlden med husets uppsättning av Lady Macbeth som exempel fick hon genast gensvar från den manliga operaeliten på sociala medier som tyckte att hon behövde ett rejält kylskåpsknull. Ett sorgligt exempel över problemen i dagens opera: ett patriarkat och allt för många oinspirerade uppsättningar fyllda av onödiga sexuella anspelningar.

Dock finns det bra saker med dagens opera, liksom denna uppsättning av Trollflöjten. Sångensemblen håller fruktansvärt bra kvalité! Röster som berörde särskilt var Michael Schmidberger (Sarastro), Mathias Zachariassen (Tamino) och sist men inte minst Nattens drottning själv, operans prima donna: Karolina Andersson. En av operarepetoarens mest krävande roller är svåra att prisa med ord, men fy fanken va bra! Den som berörde mest var nog operans clown och komiska bifigur, jag talar självklart om Markus Schwartz i rollen som Papageno. Till rytmerna av Göteborgsoperans orkester under kompetent ledning av Henrik Schaefer så riktigt glänste Schwartz på scen. För er som känner er sugna på att se denna operauppsättning måste jag tyvärr göra besviken, sista föreställningen var ju i söndags, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Kanske denna ljuvliga lilla folkliga opera kommer tillbaka till Göteborgsoperan i framtiden, under något mer smakliga former får vi hoppas.

Publiken sviker, men musiken består!

Under förra årets Kulturkalas här i Göteborg så förundrades jag av den mängd folk som samlades runt Göteborgsoperans scen på Götaplatsen för att lyssna på vad ensemblen hade att erbjuda. Det var en hel del operaklassiker, melodier som många känner igen som på något magiskt sett har borrat sig fast in i vårt undermedvetna. Det var inte bara en mängd folk utan det var också ett helt annorlunda urval av människor än vad det brukar vara när jag går på operaföreställningar och klassiska konserter på exempelvis Konserthuset bara ett stenkast därifrån vi satt. Unga och gamla, fattiga och rika. Här fanns det en bred folkpalett i kontrast till den konforma och likartade grupp som jag ser på ordinarie konserter. Man är definitivt yngst på de vanliga konserterna. Man är säkerligen den enda som är född på 90-talet, den enda som inte har upplevt en värld med en enorm kommunistdiktatur och ett Europa och en värld uppdelat i öst och väst av en enorm mur. Vilken tanke va! På vissa konserter tycks det dock vara lite bättre i mångfald bland publiken, om de exempelvis spelar ganska utåtriktad musik som en söt Mozartopera eller om Västra Götalands Ungdomssymfoniker (VÄGUS) spelar något svängigt i Stora Salen. Det är ju egentligen inte så konstigt att det är annorlunda folk på VÄGUS konserter eller under sommarens folkfest. Konserterna med VÄGUS har ju mycket lägre biljettpriser samtidigt som Kulturkalaset är helt gratis.En biljett på operan kostar mellan 200 kronor till 700 kronor beroende på datum och föreställningstyp för att få någorlunda hyfsade platser. Göteborgsposten har ganska nyligen visat i en granskning att Göteborgsoperan tappar besökare och ganska många. Även de mest trognaste operafantasterna verkar svika. Operan tappar tolv procent i år, alltså 8000 besökare. Jag är inte så förvånad eftersom att med sådana biljettpriser som just nämnts så är det nog svårt för att locka barnfamiljer ens till lättsmälta musikaler. Göteborgsoperans VD Peter Hansson verkar inte direkt ha något engagemang för att locka fler människor till huset. Så här säger han till GP:

”- Ja, det är väl så att alla gillar inte opera, alla gillar inte fotboll. Alla har väl olika intressen? Det tycker jag faktiskt inte är ett problem. På Ullevis läktare sitter fler män än kvinnor. Det är väl så det ser ut, säger Peter Hansson.”

Jag undrar verkligen hur man kan resonera på följande sett och ha så låga ambitioner när det gäller att locka folk. Det är väl inte så konstigt att folk inte har fått upp ögonen för opera om de inte har någon erfarenhet av sådana föreställningar och inte vågar ta chansen när föreställningarna kostar som de gör. Att sen den trogna publiken sviker är inte heller så konstigt. Vissa uppsättningar känns rätt snåla, Händels opera Alcina som huset gjorde och som jag såg var ganska deprimerande att titta på med sina gråa orörliga scener och svarta kläder, men helt kontrasterande att lyssna på. Den konstnärliga kvalitén är det inget fel på.

Jag tror det inte finns några enkla lösningar för att locka fler folk till klassiska konserter, men för musiken i säg så ser jag ingen framtida dödsdom. Figaros bröllop med sina klasskamper och lustiga upptåg har fascinerat folk sedan de skrevs i de bubblande förspelet av den franska revolutionen. Det är ju däremot ett problem om en åldrande publik börjar dö bort och de yngre inte lockas dit. En sak som jag uppskattar är exempelvis chefdirigenten för Göteborgs Symfoniker Gustavo Dudamels satsningar ute i Angered, kanske en av de områden där ens fördomar säger att det inte finns så många operabesökare. Få de bekräftade: Linnégatan har mer prenumeranter operan än hela Angered. Det är uppenbart att kulturen behöver decentraliseras och stora kulturaktörer som Operan behöver samarbeta med mindre för att hitta nya sätt för att locka ny publik, precis som Dudamel gör då han har importerat sitt El Sistema-projekt från sitt hemland Venezuela där barnen där lyfts från fattigdomen med musiken. 90 procent i El Sistemas musikskola kommer från familjer med ekonomiska och sociala problem. Visserligen är väl inte fattigdomsproblemen så stora i Angered som i Sydamerika, men trots allt är ju Angered ett ganska segregerat område. Men inte fy skam för det. Jag har varit där och tycker det är ganska vackert ställe. Jag har med min skola spelat kristna verk som Mozart Requiem för en publik med en muslimsk majoritet. Dessa möten möttes med fascination. Dessa barn är en del av framtidens kulturarbetare och kulturkonsumenter. Göteborgsoperan kanske mötter en svacka nu, men långsiktigt så ser jag bara framgång för den klassiska musiken. Den är för bra för att bara försvinna.

Media: 1,2,3,4,5

En galen dag!

Det kanske finns några få där ute i internetrymden som känner sig lite besvikna för min frånvaro här under gårdagen, kanske  det rent utav finns någon därute i cyberspace som känner att jag har varit lite oansvarig och lämnat denna unga blogg helt utan uppsyn en hel dag. Känn dock ingen fruktan, denna blogg har varit med om värre frånvarotillfällen och i detta fall hade jag ett mycket god anledning till detta. Gårdagen var lång, mödosam men samtidigt mycket givande. Det hela började kl. sju när jag väcktes av intågande födelsedagsgratulationer. Första tanken som kom var förvirrad och lite skräckslagen: ”Jag fyller ju år den 18:e! Hur länge har jag sovit egentligen!” dock så kom jag ju senare till insikt att det var en av mina två namnsdagar, och i vår familj håller vi högt på olika sorters firanden, inte bara födelsedagar. Ganska konstigt egentligen skulle man kunna tro, men jag vet att man exempelvis i katolska länder i Sydeuropa firar namnsdagar på ett mycket mer pampigare sätt än födelsedagar, helt enkelt p.g.a. associationen med helgondagarna. Här i detta relativt profana hem gör vi istället tvärtom – ganska traditionsrika pampiga födelsedagar och fina små namnsdagsgratulationer. Till detta intåg fick jag en jättegod fruktdrink som du kan se på en av bilderna i inlägget samt en spännande inspelning med renässansmusik av Palestrina och Allegri som du kan läsa lite mer om här. Just nu sitter jag här och bekantar mig med denna ljuva musik en sån tidig timma som denna, känns skönt.

Kl. 9 däremot så började repetitioner i skolan och vad gör vi i skolan en lovvecka sitter du nu och undrar. Jo, just nu var det lite så att vi skulle bekanta oss med manuset av den opera vi sätter upp i Sceniska musikprojektet, operan vi gör är inget mindre än operornas opera – Le Nozze di Figaro (1786) eller som vi brukar säga på svenska, Figaros bröllop! Hela operan utspelar sig under en galen dag i förspelet innan den franska revolutionen. Spänningen och komiken är på topp. Greven, en sann kvinnokarl försöker få sig i säng med alla unga kvinnor på slottet, speciellt hans betjänt Figaros fästmö Susanna och i enlighet med gamla feodala rättigheter så har han rätt till första natten med henne, dessa har han dock avskaffat i mening att framställa sig själv som upplyst, men hur nu detta är ett varmhjärtat beslut får man ju se senare i operan. Än så länge verkar det som jag får rollen som grevens betjänt Figaro, en ganska lustig roll som jag tycker kan vara roliga att göra, han har en hel del fina arior faktiskt! Men den roligaste rollen i operan är nog greven tycker jag, just för att han lägger så mycket krokben för sig själv under handlingen och att alla jävlas med honom så mycket. Detta kommer nog bli roligt allafall, oavsett vilken roll det nu blir för det är ju trotts allt en Mozartopera, och med sådana kan det aldrig gå fel.