Tankar efter dagens partiledardebatt

Idag var jag en av många intresserade som följde partiledardebatten i Sveriges riksdag, inte live på åhörarplats (ack hur jag avundas de som gjorde det!) utan hemma i min lilla lägenhet. Jag fascineras över statsministerns uttalande om ett välmående Sverige, han talar om mer pengar i plånboken för låg- och medelinkomsttagare, när så faktiskt inte alls är fallet då klyftorna ökar. Han talar om en skolpolitik där eleverna lär sig mer när det inte överensstämmer med verkligheten, allt färre är behöriga till gymnasiet exempelvis. De leder i sin tur till en sämre väg in till arbetsmarknaden vilket strider mot Reinfeldts påståenden om att fler kommer närmare arbetsmarknaden. Prisa arbetslinjen! Arbetslösheten ökar och i min bok så tyder det på att sysselsättningen snarare försämras och allt fler kommer längre ifrån arbetsmarknaden. Nej, statsministern, jag är inte övertygad på din svenska modell och eller starkt i övertygelsen för din arbetslinje när den så tydligt inte fungerar.

Reinfeldts utspel och lögner fortsätter. Han återkommer ständigt till att det inte finns en enad opposition i Sverige och att hans Allians för Sverige är den enda dugliga för att regera vårt land. För visso kan man säga att han har rätt. Den historiskt starka oppositionspartiet till statsministerns parti, Socialdemokraterna har nu svårt att nå ut med sin politik när de inte ens kan enas sinsemellan. Men är hans egna kollegor i Alliansen alltid så enade som han påstår? Se på den senaste uppmärksammade frågan angående tvångssteriliseringar av transpersoner. Jag tror nog själv att statsministern är rädd. Juholt kan nog ha svårt att resa sig som en Fenix ur askan och skaka liv i socialdemokratin igen men andra på den oppositionella sidan kan vara ett precis lika stort hot mot borgerlighetens ledningsduglighet som socialdemokratin har varit under nästan hela 1900-talet. Jag talar om Vänsterpartiet och Miljöpartiet som efter den nytillträdde Jonas Sjöstedt på partiledarposten i V nu tycks styra in sina höghastighetståg på samma gröna spår mot en mer klimatsmart framtid. Det är ytterst välkomnande tycker jag att fler tar till sig grönt tänkande i sin egen politik så därför välkomnar jag Jonas Sjöstedt vurmande för miljöfrågorna och förutspår en lysande framtid för Gustav Fridolin, Åsa Romson och Jonas Sjöstedt med stöd från en socialdemokrati vars framtida ledning vi än så länge får avvakta att uttala oss om.Kanske denna rödgröna kvartett verkligen skulle kunna utmana Reinfeldts och Co. i framtiden? Miljöpartiet ligger i de senaste mätningarna 14,6 procent av väljarstödet och Vänsterpartiet knackar sig uppåt likaså på 5,9 procent, en ökning med nästan 2 procent sedan valet! Miljöpartiet har ambition på att vara en mycket stark kraft i svensk politik och Sjöstedts ambitioner är precis lika höga som de grönas, han vill att sitt parti ska nå 10-15 procent. Socialdemokraterna kan man alltid räkna med, även om de är svaga nu. En verklig vinst för oppositionen vore ju om något av de mindre regeringspartierna som C och KD skulle falla ut, vilket kanske skulle vara mindre troligt. Just nu så ligger KD och svajar kring 4-procent-spärren men när valet närmar sig så tror jag att många allmänborgerliga kommer stödrösta på KD just för att hålla ihop den Allians som de vill ska styra Sverige. I min analys är det nästan mer troligt att Centerpartiet ramlar ur. Vad vill C nu för tiden? Hjärtefrågan miljö tycks helt gå förlorad till MP och C medan partiledaren Annie Lööf ger bort miljöministerposten till sin C-kollega Lena Ek. En partiledare som tar miljöfrågorna på allvar skulle väl inte vilja ha annat än en miljöministerpost?

Nej Annie Lööf och resten av hennes borgerliga kollegor tycks vara inne på fel spår. Framtiden är inte blå, inte ens nån blågrön sörja som Centerpartiet naivt skulle vilja propagera för, utan framtiden är grön! När MP och V håller miljöfrågorna högt på agendan kan klimatet återigen bli något som det snackas om. När oljan sinar och vi måste främja mer förnyelsebart, mer biobränsle till våra fordon och vårt framtida ekologiska jordbruk så är det inte blå politik som är svaret. När Reinfeldt ropar arbetslivet framför livsnjutandet gör han det utan verklighetsförankring. Produktiviteten är hög och effektiv samtidigt som människor sliter ut sig och vissa står utan för arbetsmarknaden. Hur kan man tala emot en arbetstidsförkortning när det ser ut så? Nej du statsministern, det må inte finnas en enad opposition precis som det inte finns en enad borgerlighet, men frukta icke! Snart reser sig oppositionen för en grön framtid vi alla behöver nu mer än någonsin, tro inget annat Fredrik Reinfeldt. Det är trots allt två år kvar till val.

Media: 1,2,3,4,5,6

Kan vi lita på våra journalister?

Under 1830-talet gjorde den svenska kvällstidningen Aftonbladet en raketkarriär då dess inflytande över journalistiken samtidigt retade upp både vår kung Karl XIV Johan och den kungligt finansierade pressen som självklart agerade propagandaapparatur för kungahuset samtidigt som den tillfredställde behoven hos den växande liberala strömningen bland både stadsbor och bönder. Just detta gjorde att Aftonbladet hade potential för att bli så stor och att chefredaktören och grundaren Lars Johan Hierta kunde anlita tidens skickligaste journalister. På senare år har dock Aftonbladet och annan kvällspress sjunkit i förtroende. På 1800-talet kom mest kritiken från den konservativa falangen i samhället som kallade den liberala pressens Aftonblad för ”pöbeltidning” men idag tycks kritiken komma från alla håll och kanter om att kvällstidningarna står mer för skvaller än riktiga nyheter. Jag kan väl ta och hålla med, men samtidigt så kan man med en kort insikt i andra av dagens mer borgerliga tidningar också ifrågasättas för deras kvalité i journalistiken. Jag hittade en rolig artikel i Dagens nyheter med rubriken ”Svenskar litar inte på mäklare”. Endast 5 procent av Sveriges befolkning säger sig lita på mäklare enligt skribentens källa, samtidigt så nämner hen lite kort i slutet att journalisterna bara har 4 procents förtroende av invånarna. Man kan ju undra varför förtroendet är så lågt, kanske för att journalister ibland vinklar nyheter lite konstigt och sätter helt fel rubriker, i detta fallet anser jag att fokuset skulle ha legat på journalisterna och inte mäklarna så ironiskt nog så säger hela artikeln i säg enligt mig varför vi inte litar på pressen.

Låt oss återgå till Aftonbladet vars inriktning nu har förändrats från liberal opposition till ”obunden socialdemokratisk”. Det kanske känns välkomnande kan man tro med tanke på den borgerliga dominans vi har på den svenska dagspressen, men i Aftonbladets fall tror jag det hela bara handlar om en upputsad ledarsida och en fasad. Är inte Aftonbladets agenda av borgerlig prägel egentligen? Det kan man verkligen undra efter drevet mot den socialdemokratiska partiordföranden Håkan Juholt då det flesta journalister förvånansvärt nog glömde bort att granska fyra andra riksdagsledamöter som också hade fifflat med sina bostadsbidrag, en av dessa också partiledare för ett alliansparti, vem det är känner du som läser detta säkert inte till eftersom fokusen har legat så mycket på Juholt. Är detta kvalitativ granskande journalistik? Det är ju faktiskt inte bara sorgligt för den socialdemokratin att denna sedan länge starka opposition i svensk politik inte längre äger så många tidningar som arbetarrörelsen gjorde på 80-talet, men det är ju också sorgligt för demokratin i säg. Är Sverige på väg att bli en diktator likt Nordkorea är propagandan från radion i köket aldrig kan stängas av utan bara sänkas i volym?

I förra årets DN så var vinklingen så uppenbar att jag börjar att undra. I ett reportage utmålas vår finansminister Anders Borg i ett nästan messianskt tillstånd. Hans arbetsrum andas rokoko och journalisten liknar det som att invänta en audiens. De både journalisterna viskar till varandra under reportagets gång: ”Visst får man en känsla av att han är lite för stor för Sverige?”. Jag får spykänslor under läsningen och undrar både vart granskande journalistik i Sverige är på väg och varför bara kvällspress som Aftonbladet får så mycket kritik. Den pinsamt låga journalistiken på DN fortsätter ju, än idag! Tidningen kastar ut sig helt klart konstigt och barnsligt vinklade artiklar som bland annat om hur James Bond skulle ha förstört kärnkraftens rykte och en förklaring om varför vi mår bra av alkohol. Allt detta utan granskande falkögon. Kanske det är så att olyckorna i Harrisburg, Tjernobyl och dammsugarincidenten här hemma i Ringhals, Sverige spelade in? När de i alkoholartikeln skriver om forskarnas lyriska tillstånd över att ha hittat ”må bra”-kemikalier” som utlöses av alkohol så tycks det vara helt frånvarande med motargumenten som att 8 av 10 våldshandlingar på offentlig plats är alkoholrelaterade. Var är lyckan där? Precis lika frånvarande i botten av ett whiskey-glas som yrkesprofessionalismen är allt mer sällsynt i vår press. Ni får ursäkta den ack så skämtsamma bilden på en apa i detta inlägg som ska visa en jämförelse med redaktionen på en av våra dagstidningar. Den är väldigt kränkande och jag förstår det och säger förlåt till aporna. I motsats till släktingen homo sapiens journalisticus är ju schimpansen ett ganska intellektuellt djur.

Media: 1,2,3,4,5,6