Tankar efter dagens partiledardebatt

Idag var jag en av många intresserade som följde partiledardebatten i Sveriges riksdag, inte live på åhörarplats (ack hur jag avundas de som gjorde det!) utan hemma i min lilla lägenhet. Jag fascineras över statsministerns uttalande om ett välmående Sverige, han talar om mer pengar i plånboken för låg- och medelinkomsttagare, när så faktiskt inte alls är fallet då klyftorna ökar. Han talar om en skolpolitik där eleverna lär sig mer när det inte överensstämmer med verkligheten, allt färre är behöriga till gymnasiet exempelvis. De leder i sin tur till en sämre väg in till arbetsmarknaden vilket strider mot Reinfeldts påståenden om att fler kommer närmare arbetsmarknaden. Prisa arbetslinjen! Arbetslösheten ökar och i min bok så tyder det på att sysselsättningen snarare försämras och allt fler kommer längre ifrån arbetsmarknaden. Nej, statsministern, jag är inte övertygad på din svenska modell och eller starkt i övertygelsen för din arbetslinje när den så tydligt inte fungerar.

Reinfeldts utspel och lögner fortsätter. Han återkommer ständigt till att det inte finns en enad opposition i Sverige och att hans Allians för Sverige är den enda dugliga för att regera vårt land. För visso kan man säga att han har rätt. Den historiskt starka oppositionspartiet till statsministerns parti, Socialdemokraterna har nu svårt att nå ut med sin politik när de inte ens kan enas sinsemellan. Men är hans egna kollegor i Alliansen alltid så enade som han påstår? Se på den senaste uppmärksammade frågan angående tvångssteriliseringar av transpersoner. Jag tror nog själv att statsministern är rädd. Juholt kan nog ha svårt att resa sig som en Fenix ur askan och skaka liv i socialdemokratin igen men andra på den oppositionella sidan kan vara ett precis lika stort hot mot borgerlighetens ledningsduglighet som socialdemokratin har varit under nästan hela 1900-talet. Jag talar om Vänsterpartiet och Miljöpartiet som efter den nytillträdde Jonas Sjöstedt på partiledarposten i V nu tycks styra in sina höghastighetståg på samma gröna spår mot en mer klimatsmart framtid. Det är ytterst välkomnande tycker jag att fler tar till sig grönt tänkande i sin egen politik så därför välkomnar jag Jonas Sjöstedt vurmande för miljöfrågorna och förutspår en lysande framtid för Gustav Fridolin, Åsa Romson och Jonas Sjöstedt med stöd från en socialdemokrati vars framtida ledning vi än så länge får avvakta att uttala oss om.Kanske denna rödgröna kvartett verkligen skulle kunna utmana Reinfeldts och Co. i framtiden? Miljöpartiet ligger i de senaste mätningarna 14,6 procent av väljarstödet och Vänsterpartiet knackar sig uppåt likaså på 5,9 procent, en ökning med nästan 2 procent sedan valet! Miljöpartiet har ambition på att vara en mycket stark kraft i svensk politik och Sjöstedts ambitioner är precis lika höga som de grönas, han vill att sitt parti ska nå 10-15 procent. Socialdemokraterna kan man alltid räkna med, även om de är svaga nu. En verklig vinst för oppositionen vore ju om något av de mindre regeringspartierna som C och KD skulle falla ut, vilket kanske skulle vara mindre troligt. Just nu så ligger KD och svajar kring 4-procent-spärren men när valet närmar sig så tror jag att många allmänborgerliga kommer stödrösta på KD just för att hålla ihop den Allians som de vill ska styra Sverige. I min analys är det nästan mer troligt att Centerpartiet ramlar ur. Vad vill C nu för tiden? Hjärtefrågan miljö tycks helt gå förlorad till MP och C medan partiledaren Annie Lööf ger bort miljöministerposten till sin C-kollega Lena Ek. En partiledare som tar miljöfrågorna på allvar skulle väl inte vilja ha annat än en miljöministerpost?

Nej Annie Lööf och resten av hennes borgerliga kollegor tycks vara inne på fel spår. Framtiden är inte blå, inte ens nån blågrön sörja som Centerpartiet naivt skulle vilja propagera för, utan framtiden är grön! När MP och V håller miljöfrågorna högt på agendan kan klimatet återigen bli något som det snackas om. När oljan sinar och vi måste främja mer förnyelsebart, mer biobränsle till våra fordon och vårt framtida ekologiska jordbruk så är det inte blå politik som är svaret. När Reinfeldt ropar arbetslivet framför livsnjutandet gör han det utan verklighetsförankring. Produktiviteten är hög och effektiv samtidigt som människor sliter ut sig och vissa står utan för arbetsmarknaden. Hur kan man tala emot en arbetstidsförkortning när det ser ut så? Nej du statsministern, det må inte finnas en enad opposition precis som det inte finns en enad borgerlighet, men frukta icke! Snart reser sig oppositionen för en grön framtid vi alla behöver nu mer än någonsin, tro inget annat Fredrik Reinfeldt. Det är trots allt två år kvar till val.

Media: 1,2,3,4,5,6

”Bach var med och drev frågan om kvinnlig rösträtt”

Denna fredag blev det som vanligt en kort skoldag då jag slutade redan vid klockan halv tolv. Det kändes skönt att komma hem ganska tidigt och sitta hemma en stund och slöa framför tv:n med hemlagad mat och sen under disken njuta av härlig musik från denna spellista som jag har gjort på Spotify med musik från filmen Casanova (2008). Med dessa kontraster mellan modernt liv i en hemmiljö och gammal italiensk barockmusik så drogs även mina tankar till Nya Moderaterna och deras senaste snedsteg då partisekreteraren Sofia Arkelsten gjorde några rent av pinsamma uttalanden i DN om att Moderaterna, dåvarande Högerpartiet var med och genomförde allmän och fri rösträtt här i vårt land. Jag och alla ni andra som har en god insikt i historia, speciellt efter dagens historielektion då vi kom in på detta ämne, vet ju att detta inte stämmer.

Det var ju liberaler och socialdemokrater som var drivande i rösträttsfrågan. Att påstå något annat är ju ren och skär historieförfalskning. Hela denna skandal har givit uttryck till en del hånande regn på twitter om vad Moderaterna har påstått sig gjort. Jag tänkte i sann Bachbloggen-anda driva min egen propaganda som ni kan se i bilden nedan. Självklart var ju även den gamle konservativa perukstocken Johann Sebastian Bach med och drev frågan om kvinnlig rösträtt i Sverige. Vad tror ni? Kanske det är så att partisekreterare Arkelsten håller med mig till och med. Att påstå att Bach var med och drev rösträttsfrågan är ju egentligen lika löjligt som att säga att Moderaterna gjorde det. Personligen så tror jag inte att Bachs kvinnosyn var så god. Av alla hans tjugo barn blev ju bara sönerna kända i historien som stora tonsättare. Hur kommer det sig? En förtryckande far eller ett samhälle i ett stark patriarkat? Jag tror lite både och.

Nu när vi kommer in på detta spår så kanske vi inte ska vara så snabba med att försöka vinna billiga politiska poänger efter Moderaternas små snedsteg utan istället försöka se det hela med mer objektiva ögon. Vi kanske borde röra oss ut på vänsterkanten och titta på följande formulering i Vänsterpartiets partiprogram. ”Partiets politik och verksamhet bestäms av vårt mål: att förverkliga ett samhälle grundat på demokrati, jämlikhet och solidaritet”. Sen så kan vi titta på Vänsterpartiets lite tvetydiga historia i denna fråga och det hela skulle kunna jämföras med Arkelstens snedsteg. Det känns inte alltid som att demokrati har varit ett drivande essä för vänstern, alla fall inte om man tittar närmare på Lars Ohlys uttalande från början av 80-talet i tidningen för ungdomsförbundet: ”Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse”. Dock tror jag att Vänsterpartiet idag står på en demokratisk värdegrund, det stämmer nog likaväl för Moderaterna. Det var längesedan Högerpartiet motsade sig både kvinnlig rösträtt och det var också längesedan man i Vänsterpartiet kallade sig kommunister och hade en frenetisk Stalindyrkan.Visst borde man idag se vad våra politiska partier står för idag för det är ju självklart att partier och personer förändras, men man borde ju samtidigt inte skriva om historien och påstå att vara något man inte är. Skillnaden mellan Vänsterpartiet och Moderaterna är ju att V tycks ha konfronterat och erkänt sitt förflutna, frågan är om M har gjort det?

Källor: 1, 2, 3, 4